Timmarna
efter att David föds går åt till det som händer efter en vanlig förlossning.
Han vägs och mäts och tvättas lite grann. Jag sys med några få stygn. Det enda
som är ovanligt är att allt görs i en dimma av tårar, sorgsna tårar.
Vår underbara barnmorska Eva hjälper oss att
klä på honom kläder. De enda kläder vi köpt i förväg. Hon hjälper oss att ta
ett hand- och fotavtryck, klipper en liten hårlock som hon tejpar fast i ett
fint ”brev” som hon textat, med födelsedata, vikt längd och hans avtryck. Om
inte hon gett oss det förslaget så hade det nog inte blivit gjort. Kanske hade
vi kommit på det senare att vi skulle gjort det, men då hade det säkert varit
försent. TACK Eva!
Vi tar en hel del foton och bestämmer att han
ska heta Jan DAVID, Jan efter morfar och morbror. Vi tillbringar hela dagen
med David, vi försöker att sova, men det går inte.
Det tas en massa prover på mig och det tas
blod från navelsträngen för att se om det går att hitta något som kan ha orsakat
det hela. Vi beslutar att David ska obduceras, att det ska tas ett prov från
hans hjärta under den. Alla prover som går att tas vill vi ska tas, vi vill
veta om det är något man kan förhindra i framtiden om vi beslutar oss för att
skaffa fler barn.
Till slut så bestämmer vi oss för att det är
dags att säga farväl. Vi går med David i källargångarna upp till patologen,
eller rättare sagt så långt vi får gå. Där lämnar vi honom efter många pussar
och kramar till en barnmorska som tar honom den sista biten, medan vi själva
går tillbaka till förlossningen och packar ihop våra saker och åker hem till
vår andra son, älskade Jonathan.
Under hela min graviditet har jag varit inne
på Föräldranätets
snacksidor, babblat graviditeter med andra i Ankomst april 2002, läst
och lidit med dom som förlorat barn. Varit in på deras hemsidor läst om deras
erfarenheter, gråtit åt det hemska som skett och samtidigt tänkt att det drabbar
inte mig, det drabbar inte ens någon jag känner. Nu sitter jag där själv, och
med hjälp av deras erfarenheter så vet jag vad som är bra att göra, läst om
vad andra ångrat att de inte gjorde. Att vi ska ta mycket kort och att vi ska
ta tillvara på den lilla tid vi får tillsammans med David. Vilket vi också gör.